På tåget på väg hem eller bort?
Sitter på tåget, om jag är på väg hem eller bort, det vet jag inte. Den senaste tiden har jag funderat mer o mer på detta fenomen, vad som egentligen är mitt hem? Om det är Göteborg eller Värmland? Är det stället där jag har vuxit upp och ALLTID räknat som mitt hem? Eller är det staden jag håller på att bli kär i? Staden där jag har mitt liv, mina vänner och mitt egna hem? För jag kan inget annat säga än att jag verkligen stortrivs i Göteborg! Det som får mig att tveka på allt detta är, att jag går omkring med en ständig saknad. En saknad av mina älskade Värmlands-vänner och familj, men när jag väl är hemma i Värmland, så går jag omkring med en ständig saknad av mitt egentliga liv som finns i Göteborg, där jag har alla andra underbara vänner! Jag älskar verkligen er allaihopa!
Men nu när jag sitter här på tåget, får man tid att tänka på såna här saker som jag annars e ganska uktig på att stoppa undan o ”gömma”. Det är dagarna precis innan man ska åka till det andra stället som känslorna kommer krypande o gör sig särskilt påminda igen…
Men det ska iaf bli skönt o få lite distans till alla trevliga ”skvaller-öl” som börjar bli allt för ofta nu! Och även skönt med lite distans till alla älskade människor, kan behöva en paus med lite omväxling ibland;) Umgås ju i princip med exakt samma personer 24/7! Helt underbart är det, men även lite påfrestande ibland…
Läste början på en bok just innan jag började skriva här, tycker det passar extremt bra in!
”Det sägs att varje resa man gör lämnar något kvar inom en. Likadant är det med böcker. Varenda en lämnar ett avtryck: en känsla, en insikt eller ett sätt att se på saker och ting. Vi hoppas att den resa du väljer ska lämna ett litet fint märke, någonstans inom dig.”
